Vi lyckades inte komma ut i det fina vädret i fredags förrän kl halv två. Men bättrre sent än aldrig. Både Freja och Wilmer somnade så gott i sina vagnar och jag fick därmed lite tid över för mig själv. Man vet aldrig hur länge ensamheten varar så det gäller att utnyttja den till max. Jag valde denna dag att ställa solstolen på den bästa platsen i trädgården. Hämtade sen en bra tidning och en god glass och slog mig ner. Oj, oj det är såna stunder man minns. På eftermiddagen blev det picknick i borstahusen. Vi höll oss bakom en buske precis intill lekplatsen där det inte blåste. Morfar hängde på och busade med Freja medans jag och Anders njöt av maten vi hade med oss. När axels tivoli är i stan måste man ju dit och åka karusell. Detta hann vi också med i fredags. Jag trodde inte att vår lilla tjej har blivit så tuff. Hon bara slängde sig upp på karusellerna och vinkade glatt på mamma och pappa som stod vid sidan och vinkade.

  

Igår hände det! Vi hade en heldag på skånes djurpark. Efter tre tidigare försök som blivit inställda av olika skäl så satt vi där i bilen på väg mot djuren. Freja hade redan tidigare berättat att hon skulle dit och klappa björnarna. Vid tio mötte vi upp våra kära vänner (Malin, Patrik, Elina och Alice) på parkeringen. Freja och Elina skuttade av glädje när dom såg varandra och denna glädje höll i sig hela dagen. Gud vad roligt dom hade. Första stoppet blev vid getterna och kaninerna. Där får man gå in och klappa djuren. Fast det hann tjejerna knappast med. Dom bara sprang och sprang och sprang. Helt laddade, nästan som två duracell-kaniner. Kl elva var det dax för sälarna att få mat och vi kom dit lagom i tid för att få en bra plats. Tror att vi föräldrar njöt mer av denna tiden än tjejerna som övergav sina platser för att istället springa till lekplatsen. Ja, danskarna som hängde som ryggsäckar på oss blev glada när vi gick. Sen var det dax för fika. En gång i timmen... Det är lag på det! Nästa stopp blev uppe på berget hos björnarna. Här passade vi på att äta lunch och äta glass (eftersom det var en timme sen vi fikade senast) Självklart klappade vi björnarna också. Tre små söta björnungar var där. Sen tog vi sikte mot ponnyridningen. Jag trodde aldrig att Freja skulle sätta sig på en hästrygg, men ack så fel jag hade. Som jag tidigare berättat så har hon blivit så modig och utan problem red hon en lång runda. Hoppas inte att detta är ett intresse som håller i sig. Mamma är nämligen inte så förtjust i hästar. Sen hann vi med en fika till i solen (vi hade ju kakor kvar som höll på att smälta bort) innan det var dax för hemresa. En superkul utflykt och Freja somnade innan vi kommit ut från parkeringen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...